Rubys mamma har dött. Hon måste nu flytta hela sitt liv till pappan hon aldrig träffat.
Telefon och mailkontakt med vännerna en värld bort. Saknaden av mamman och de trevande försöken att lära känna sin pappa. Allt beskrivet på korta rader, med korta stycken och där pauserna, raderna är lika viktiga
som orden.
Vackert och sorgligt, men samtidigt med hopp och värme i historien. Aningen stereotypt med skolan i LA och även eleverna där är snarare karikatyrer än karaktärer. Men det kan bortförklaras av att berättaren är så partisk i början, i alla fall delvis.
Jag gillar den som ett alternativ till alla lättlästa böcker, eftersom det inte är så mycket text. Men tycker att den ger mer då den låter mycket hända. Inte lika bra som Vad mina vänner inte vet men ändå läsvärd om man vill ha mer av liknande.
/Mikael
