Cherub vs Alex Rider vs Mickey Bolitar

Tre extremt olika bokserier med väldigt lika premisser.

Ung kille råkar ut för någonting dåligt, hamnar i en situation där han måste lösa mysterier och det är hemliga organisationer inblandade.

Störst likhet är det nog i huvudpersonerna. Alex, Mickey och James. Unga (11-17 år), vita pojkar med aggressivitet och tjejer i huvudet. Och nyfikenhet.

Cherub handlar om James som hamnat på barnhem efter att hans mor dött i en alkoholrelaterad överdos. Han rekryteras därifrån in i en hemlig organisation inom brittiska underrättelsetjänsten. Cherub, som använder barn som agenter för att inga bovar tror att ungdomarna är agenter.
Serien har även en uppsjö med bipersoner, syster, kompisar, elaka instruktörer, goda instruktörer och dessutom en lång rad tjejer som James är intresserad av. Just persongalleriet är en av de bättre sakerna, de känns blandade och hyfsat realistiska. Dock så tycker jag James är väldigt tråkig, egoistisk, aggressiv och rätt puckad. Dessutom var det där med tjejer. Han blir intresserad av allt av motsatt kön, men det känns snarare som att författaren vill ha med det för att det SKA vara så. Inte för att det spelar någon roll i historien. Det är snarare tvärtom, alla tjejerna blir liksom som “bondbrudar” de är utbytbara och ganska tråkiga, vilket gör den delen av serien klart tråkig. Att James ska vara en 11årig pojke (i början av serien) gör det hela ännu underligare.
Fortfarande läsvärd och ganska lätt att ta sig igenom. Bra fart och roliga “fall”.

Alex Rider är 13-14 år (i början av serien, antar att det ändras) som blir rekryterad av MI6 (brittiska underrättelsetjänsten) och hjälper till i fall där de behöver en ung agent.
Han blev dock agent för att hans farbror varit det, och dött under ett fall som givetvis Alex behöver avsluta i första boken. Kampsportkunnig, smart och snabbtänkt.
Serien är väldigt James Bond, mycket high-tech gadgets (och onda bovar) dock väldigt lite tjejer (så långt som jag läst).
Gillar actionscenerna och huvudpersonen bättre här än i Cherub, dock så är karaktärerna runt omkring tråkigare. Dessutom så är det mindre ihop bundet till en historia, på gott och ont. Den här serien kan man läsa lite i vilken ordning som helst.

 

Mickey Bolitar har en farbror Myron som författaren tidigare skrivit böcker om, varav jag inte läst något. Men det ger en viss tyngd till personerna i boken, de känns levande.
Dessutom har vi här sidekicks som är fantastiska, i de tidigare två serierna så handlar det oftast om den ensamma mannen/pojken som ska rädda världen. Här är det ett grupparbete, data-nörden, goth-tjejen och sport-killen. Dock så visar det sig att alla har många fler sidor än sina stereotyper vilket är väldigt trevligt.
Efter det att den galna tanten sagt att hon vet nåt om Mickeys döda far så är inget sig likt. Det är en bergochdalbana genom utredningens olika faser, det är en skjuten klasskompis, en hemlig organisation och att rädda sina vänner.
EN story genom hela, måste läsas i ordning. Klart den jag tycker bäst om av dessa tre, men det kan ha att göra med att det är så charmigt oepiskt, och att det faktiskt är lite äldre ungdomar det handlar om (17?). Böcker som är så bra att jag på allvar funderat på att läsa en DECKARE, alltså de andra böckerna av Harlan Coben.

 

/Mikael

Author: Farstrand

Kommentera

Copyright © 2019 Motalas bokblogg | Design by ThemesDNA.com
top