Högt spel, av Leigh Bardugo

IMG_0334

Inga sörjande, inga begravningar

I handelsstaden Ketterdam är profit det heligaste som finns och det är de stora köpmannafamiljerna som styr och lagarna är stiftade på deras villkor. Vad som helst går att köpa, om man bara har tillräckligt med kruge att betala med.

Kaz Brekker, kriminellt underbarn och känd för sin hänsynslöshet får ett uppdrag som, förutsatt att han lyckas, skulle göra honom rikare än vad han någonsin kunnat drömma om. Problemet är att för att lyckas måste han bryta sig in i Isfästningen, något som någon aldrig någonsin har lyckats med. För att lyckas tar han hjälp av fem andra ungdomar som på olika vis hamnat i Ketterdams slum, inkluderat en spelberoende prickskytt, en välkänd spion, en rik handelsmans förrymda son, en föredetta Fjerdisk soldat och en hjärtskärare tränad i Lilla Palatset.


Högt spel hör helt klart hemma på listan över det bästa jag läst de senaste åren, världsbygget riktigt bra gjort och jag gillar hur man kan ana att vissa  av länderna, åtminstånde till viss del, är inspirerade av verkliga platser, men det jag verkligen gillar är mångfalden och alla de olika kulturer som finns, det märks att de är genomtänkta och att karaktärerna har präglats av var och hur de vuxit upp.

Nästa grej jag verkligen gillar är just karaktärerna, vilket enligt mig nog är det som är allra mest med Högt spel. Dels så gillar jag detaljen att inte varenda en av huvudkaraktärerna är vit och hetero. Jag gillar att de kvinnliga karaktärernas roller är långt ifrån hjälplösa prinsessor, att det är med karaktärer med fysiska och psykiska funktionshinder och jag tycker framför allt om karaktärernas bakgrundshistorier, berättelserna om hur de hamnade i Ketterdams slum och hur deras personligheter påverkats av det. Allt sammanfattat så har Leigh Bardugo lyckats utmärkt med att skapa realistiska karaktärer för en orealistisk värld.

IMG_0331

Berättelsen är spännande, fartfull och tar hela tiden nya, oanade vändningar, så jag skulle knappast säga att boken blir direkt långtråkig, kanske en smula seg precis i början, men det är knappast något som håller i sig speciellt länge. Ett litet minus är dock att karaktärerna i bland har lite för många ess i rockärmen vilket jag, som gillar att gissa vad som kamerateam hända härnäst, kan tycka vara smått irriterande. Men det är å andra sidan det enda jag har att gnälla på


uHce, 423 sidor.

/Maria Pettersson

Author: Skolbibliotekarierna

Kommentera

Copyright © 2019 Motalas bokblogg | Design by ThemesDNA.com
top